free
Februari 2020
Den 31 januari 2020 lämnade Storbritannien EU. Grattis önskar JMM.nu.
Men i praktiken betyder denna exit inte speciellt mycket än så länge. Storbritannien lyder fortfarande under samma EU-regler med den enda skillnaden att de inte längre har något inflytande inom EU. Det är först när handelsavtalet mellan EU och Storbritannien klubbas igenom som eventuella större förändringar kan ske. Rent symboliskt är dock denna Brexit ett knytnävsslag i plytet på det politiskt korrekta etablissemanget.
Boris Johnson och hans Tories vann som bekant en jordskredsseger i nyvalet 2019 och socialistiska Labour åkte på storstryk. Johnson lyckades efter detta klubba igenom en lag i Storbritanniens parlamentet som innebär att om Storbritannien och EU inte har fått fram ett handelsavtal senast den 31 december 2020 kommer Storbritannien att krascha ut ut EU. Kommer Boris Johnson att låta Storbritannien att krascha ut ur EU om inget handelsavtal har framkommit till slutet på 2020? Jag har svårt att tro det, Johnson har tidigare lovat mycket men ändrat sig i sista minuten.
Ett annat alternativ skulle vara att Boris Johnson ändrar sig (igen) och ber EU om förlängd tidsfrist för att få igenom ett handelsavtal. Skulle Johnson söka förlängd tidsfrist innebär det att Brexitspektaklet kan pågå i åratal utan att komma någon vart. Det skulle innebära att Storbritannien fortsätter att lyda under EU-regler men att Storbritannien har noll inflytande över EU:s politiska riktning. Låter inte som ett värst bra deal.
Ett tredje alternativ är att Storbritannien och EU får fram ett avtal på rekordtid. Man kan då fråga sig hur bra detta avtal är? Innebär avtalet att Storbritannien i praktiken fortfarande är medlem i EU? Har Storbritannien fått tillbaks sin suveränitet?
Det är tydligen ingen lätt sak att lämna det överstatliga EU.
Om engelsmännen verkligen vill ha en Brexit som garanterar landets suveränitet så är det Hård Brexit som gäller.
VARFÖR LÄMNAR STORBRITANNIEN EU?
Omröstningen gällande Storbritanniens medlemskap i EU hölls 23 juni år 2016 och det var dåvarande premiärministern David Cameron som utlyste omröstningen. Anledningen till omröstningen var att Cameron ville hålla borta UKIP från parlamentet samt att försöka hålla ihop Tories som var splittrat i EU-frågan. En omröstning hölls och Brexitsidan vann med 52 % mot Bremains 48 % och hela västvärlden skakade. David Cameron avgick.
Varför ville då engelsmännen lämna EU? Man ville slippa EU:s överstatlighet och kunna vara suveräna (EU har en tendens till att lägga sig i allt); man ville inte ha EU:s idéer om öppna gränser inom EU (jag läste någonstans att Storbritannien tar emot cirka 300 000 utlänningar per år tack vare EU:s öppna gränser – en oerhörd siffra. Migranter från andra EU-länder fick direktaccess till sociala förmåner i välfärdssystemet vilket inte uppskattades. Migrantvågen bidrog även till lönedumpning i Storbritannien samt att de tog jobben från engelsmännen. EU-migranterna strömmade in i England och berikade nationen med tiggeri och annat smått och gott. Samma fenomen som vi ser i Sverige med andra ord). Storbritannien vill göra egna frihandelsavtal och inte låta EU bestämma över sådana; man vill inte lyda under EU-domstolen utan följa sitt eget rättsväsende.
Man vill helt enkelt vara i kontroll av sitt eget land istället för att Bryssel ska bestämma villkoren.
