
ngen licens behövs
Oktober 2017
Om en person finner material på internet om sig själv som denne anser vara “oriktigt, irrelevant, överflödigt eller sakna allmänt intresse” så kan den personen kräva att sökmotorer såsom Goggle avlänkar till sajten som innehåller den informationen. Principen kallas ‘rätten att bli glömd’ och klubbades igenom som EU-lag år 2014.
Mario Costeja Gonzalez från Spanien hamnade i ekonomiskt trångmål på 1990-talet och var tvungen att auktionera ut sitt hus i samband med skulder angående socialförsäkringsavgifter. Många år senare upptäckte han att informationen om honom och den nyss nämnda situationen fanns kvar på nätet om han sökte på sitt namn. Costeja tyckte att informationen om honom på webben var “en kränkning mot hans personliga integritet“. Costeja villa ha bort informationen från webbtidningen som publicerade materialet och han ville även att Google skulle ta bort länkarna till sajten som handlade om honom. Han tog ärendet till den spanska datainspektionen. Frågan hamnade till slut i EU-domstolen.
“KRÄNKNING AV DEN PERSONLIGA INTEGRITETEN”
Den 13 maj 2014 kom EU-domstolens dom. EU-domstolen menade att “det inte tycktes finna några särskilda skäl som talade för att det förelåg ett övervägande intresse för allmänheten att ta del av informationen genom en sökning på personens namn”. EU-domstolen tyckte även att den förekomna informationen “kränkte hans personliga integritet och att EU-medborgare har rätt till skydd för sina privatliv”. Således dömde EU-domstolen i Costejas favör och Google var tvungen att ta bort länkarna som var aktuella.
EU-domstolen förkunnade även:
“Den som driver en sökmotor på internet är ansvarig för den behandling av personuppgifter som visas på webbsidor som publicerats av tredje part. Människor har rätt att kräva att uppgifter om dem tas bort om informationen är inadekvat, irrelevant eller inte längre relevant. Detta gäller även om informationen som finns på webben inte är av allmänhetens intresse, om informationen är föråldrad eller olämplig. Även om uppgifterna var riktiga och publiceringen laglig när den skedde, kan det med tiden bli otillåtet att samla och länka till sådan information”.
Castejo-domen innebär att sökmotorleverantörer numera är personuppgiftsansvariga enligt EU:s Dataskyddsdirektiv (GDPR). Således måste Google följa den svenska personuppgiftslagen. Den svenska personuppgiftslagen baseras i sin tur på EU:s Dataskyddsdirektiv.
Ibland när man gör en sökning på Google så kan man se texten längst ned på sökresultatet att det står något i stil med “viss information har tagits bort pga. dataskyddsdirektivet”. Detta är “rätten att bli glömd” i praktiken.

DATAINSPEKTIONEN PÅTVINGAR AVLÄNKNINGAR
Det är Svenska Datainspektionen (DI) som är EU:s långa arm i detta ärende och det är DI som kontrollerar om Google har utfört avlänkningarna.
FALL # 1 –FLASHBACK
Ett fall som DI kollade upp gällde en tråd som fanns i forumet Flashback. Det var en psykiater som blivit anklagad för att ha haft sex med en patient. Den klagande – psykiatern – ansåg att sökträffen var “i högsta grad privat, irrelevant, av ringa allmänt intresse och extremt excessivt”. Den klagande menade att eftersom han blivit frikänd och att vissa delar av det publicerade materialet var sekretessbelagt förundersökningsmaterial så tyckte han att Flashback utövade förtal. Den f.d. åtalade menade att en webbsida som innehåller “privat irrelevant information såsom etnicitet, religiös övertygelse, mental hälsa, sexuella preferenser”, inte kan vara relevant för allmänheten. Den klagande menade även att hans namn ofta kommer högt upp i Googles sökresultat eftersom det är annorlunda.
Google tog inte bort länken till Flashback eftersom Google ansåg att innehållet på sidan relaterade till den klagandes yrkesliv och därför var informationen av allmänhetens intresse. Datainspektionen däremot ansåg att det fanns omfattande och högst privata uppgifter om den klagande. DI menade att frågan i detta fall gäller om informationen är förenlig med personuppgiftslagen. DI tyckte att Google borde ta bort länken eftersom “uppgifterna på sajten inte motiverar de kränkningar som behandlingen medför för klaganden”. Behandling = att sökmotorer länkar till sajter.
Efter DI:s påpekande till Google så tog Google bort länken till Flashback.

FALL # 2 – “FRÄMLINGSFIENTLIGA SAJTER”
Ett annat fall gällde en person som ville ha bort länkar som gick till “främlingsfientliga” sajter. Den klagande hade lämnat en kommentar på Facebook som nu kritiserades på sajter. Kvinnan i fråga hade startat en förening för ensamkommande flyktingbarn. På sajterna fanns foton av privat karaktär och där fanns nedsättande kommentarer om hennes privatliv.
Google ansåg att länkarna borde finnas kvar eftersom sajten innehöll information om klaganden som är relevant och aktuell och sökträffen motiveras att det är i allmänhetens intresse att ha tillgång till informationen om henne.
Datainspektionen ansåg att sajterna ifråga innehåller uppgifter om klagandes privatliv som inte kan anses vara relevanta och adekvata i förhållande till den kritik som riktas mot klaganden som föreningens företrädare. Där fanns även kommentarer om klagandens sexualliv och bilder av privat karaktär på henne och hennes närstående. I en sammanvägd bedömning anser Datainspektionen att allmänhetens intresse av att få tillgång till uppgifter om klaganden via sökning i Googles söktjänster inte motiverar de integritetskränkningar som behandlingen medför för klaganden. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att klaganden har motsatt sig behandlingen anser Datainspektionen att Googles behandling i Googles söktjänster av klagandens personuppgifter i den aktuella sökträffen innebär en sådan kränkning av klagandens personliga integritet som avses i 5 a § andra stycket personuppgiftslagen. DI ansåg att Google inte skulle länka till sajterna.
Efter Datainspektionens påpekande till Google så tog Google bort länkarna till sajterna.
“RÄTTEN ATT BLI RADERAD FRÅN INTERNET”
Jag hittade följande text på Europaportalen.
“Både EU-kommissionen och EU-parlamentet är överens om att människor ska kunna få sina uppgifter raderade från nätet om det inte finns någon rättslig grund att behålla dem. Denna princip, om ”rätten att bli glömd” befästes av EU-domstolen i en prejudicerande dom i förra veckan, då domstolen slog fast att en spansk medborgare kunde kräva att Google skulle ta bort en tidningsartikel om honom som dök upp om man googlade hans namn”.
“Domstolen dömde att människor har rätt att kräva att uppgifter om dem tas bort om informationen är ”inadekvat, irrelevant eller inte längre relevant”.
EU-domstolens dom är prejudicerande. Vilket innebär att denna princip ska gälla i hela EU. EU-kommissionen har även arbetat på en ny förordning där kraftiga bötesbelopp blir resultatet för den sökmotor som bryter mot reglerna.
I videon ovan så talar Stuart Agnew från den EU-kritiska gruppen EFDD att internet inte ska vara kontrollerat av EU.
Foto
https://en.wikipedia.org/wiki/File:Flashback_logo.jpg