Definitioner hittar du här: definitioner på slangord
Jonte vaknade med filten i örat. Men ganska snabbt så kvicknade han till liv. Idag stod chilla högst på dagordningen. Fast innan det var han tvungen att städa lyan. Barren såg nämligen ut som en krigszon med bitar av turkpannkaka, ölburkar och skräp överallt. Jonte plockade fram snabeldraken och sög barren ren. När han tittade på resultatet efteråt så tyckte han att barren var ren som en babystjärt. Efteråt satte han sig i fåtöljen och pustade ut. Att städa barren en gång i månaden tog på Jontes krafter. Telefonen ringde. Jonte svarade. Det var arbetsförnedringen.
– Du skulle vart här klockan 11 idag, sade en kylig röst.
– Jovisst serru fröken, öh, det skulle jag serru.
– Hmm, då ser jag gärna att du kommer idag istället. Går det bra?
– När då någonstans
– Gud vad du pratar konstigt. Klockan 14.00 på Arbetsförmedlingen Söder.
– Visst serru fröken, det kirrar jag.
kvinnan från arbetsförnedringen lade på. Jonte slog sig för pannan. snacka om hjärnstillestånd. Han hade totalt glömt bort mötet. Jonte gluttade på dinkan. Den visade 12. Han hade två timmar på sig.
– Måste ha frulle.
Jonte knallade till kallburken och knäckte två nödraketer. Efteråt rapade Jonte ljudligt.
– Såja. Nog med näring för idag.
Efteråt rakade sig Jonte och klev sedan in i duschen. Efter duschen kände han att han mådde han som en prins. Han satte på sig rena kläder. Sedan lämnade han barren. Skulle han jonna eller knata? Det blev knata. Jonte kom fram till arbetsförnedringen tio minuter senare, tog en nummerlapp och satte sig och vänta på sin tur. Det tog sin tid och Jonte tyckte det kändes som att se färgen torka. Under tiden gluttade han i en blarra. Efter ett tag så ropades hans nummer upp.
– De e jag det, sa Jonte och gick mot T. rexen som stod vid disken.
Som vanligt så kände han sig som den som satt med svarte petter när han var på besök vid förnedringen. Jonte kom fram till kvinnan. Han såg att hon hade ett klantetejp på halsen. Hade hon rakat sig?
– Ja hej Jonas. Du dök upp till slut. Följ med mig tack.
Jonte knatade efter kvinnan när de gick längs korridorerna. Jonte spanade in bakdelen på henne. Den var najs. De kom fram till ett kontor där de satte sig ned. Hon började genast titta i sin dator. Ju mer hon läste ju mer besviken såg hon ut tyckte Jonte.
– Jaha Jonas, du har varit inte jobbat på ett tag. Har du funderat på att skaffa dig jobb
`- Jamenvisst serru fröken, det har jag funtat på.
-Hmm, och hur hade du tänkt gå tillväga?
– Tja, fröken, jag får väl besöka arbetsförnedringen oftare och.
– Vi heter faktiskt A-r-b-e-t-s-förmedlingen. Visa respekt tack.
– Visst serru.
Jonte funtade om han hade skitit i det blå skåpet nu? Hon var inte speciellt förtjust i honom. Knega var ju inte Jontes starka sida. Han ville ha livet som på en pinne – knoppa, hinka bärs och liknande lattjo saker.
– Såå, hur hade du tänkt ordna jobb, repeterade hon
– Jo se jag hade tänkt söka annonser serru fröken.
– Och hur många jobb har du sökt via annonser den senaste månaden?
– Du menar allt som allt?
– Ja, allt som allt.
– Det blir nog inga, sa Jonte.
Kvinnan suckade.
– Jag förstår att du inte är så förtjust i att jobba, men du skulle faktiskt kunna försöka.
– Jomenvisst serru. Det är klart som korvspad att jag ska försöka.
Hon tittade allvarligt på Jonte. Sedan ryckte hon på axlarna.
– Ok, jag kan inte göra så mycket mer. Vi följer upp dig och bestämmer en ny tid.
– Tack ska du ha fröken.
Hon reste sig från stolen och så gjorde även Jonte. De lämnade kontoret tillsammans. När Erik kom ut genom dörrarna från arbetsförnedringen så pustade han ut. Han hade klarat sig igen från det farliga arbetet ännu en gång. En stund så trodde Erik att han satt med skägget i brevlådan – dvs hon skulle tvinga på honom ett kneg. Jonte kunde känna friheten när han strosade längs gatan på Söder.
