Interpellation 2023/24:584 Beslutsprocessen kring DCA-avtalet
av Elsa Widding (-)
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
Oavsett om Sverige är medlem i Nato eller ej måste försvarspolitikens huvudsyfte vara att hålla hoten mot landet på en så låg nivå som möjligt.
Sveriges och USA:s försvarsministrar undertecknade den 5 december 2023 Defence Cooperation Agreement, DCA-avtalet, som gäller utplacering av utrustning och amerikanska trupper i Sverige. För att avtalet ska träda i kraft krävs att riksdagen godkänner detta och beslutar om de författningsändringar som krävs för genomförandet. Detta är ett av de viktigaste besluten som någonsin tagits kring Sveriges självständighet som nation.
Enligt DCA-avtalet förpliktar sig Sverige att upplåta 17 militärbaser och övningsområden till den amerikanska försvarsmakten, som ges tillgång till dessa 17 militäranläggningar med rätt att disponera hamnar, flygbaser, flottbaser, armébaser och transportsystem samt rätt att lagra vapen. För amerikanska medborgare kommer amerikansk lag att gälla även när de är i Sverige. Sverige kommer inte att ha tillträde till områdena utan USA:s godkännande och kan därmed inte göra kontroller.
Frågan om DCA-avtalet har inte föregåtts av någon debatt eller möjlighet för landets medborgare att ta ställning till om det ska bli verklighet. Det är nu hög tid för en öppen demokratisk process där Sveriges invånare kan diskutera avtalets fördelar och risker.
Av DCA-avtalet framgår att det syftar till att tillgodose amerikanska militära och strategiska intressen. Det är inte ett bilateralt avtal mellan USA och Sverige för att USA ska försvara Sverige. Avtalet har heller ingenting med Nato att göra.
Rimligen bör inte detta avtal vinna laga kraft innan en omröstning och en öppen debatt genomförts i riksdagen.
De amerikanska baserna i Sverige blir ingen isolerad företeelse. De kommer att utgöra en del av USA:s militära supermakt där USA har 750 liknande baser runt om i världen.
Jag vill därför ställa följande frågor till försvarsminister Pål Jonson:
- När kommer DCA-avtalet upp till omröstning, och när börjar det gälla?
- Har ministern och regeringen vidtagit några åtgärder, och i så fall vilka, för att säkerställa att kärnvapen inte kan bli aktuellt på svenskt territorium vid en eventuell upptrappad konflikt med Ryssland?
- Har ministern och regeringen tagit initiativ till en analys av på vilket sätt DCA-avtalet bidrar till Sveriges säkerhet, och kan ministern i så fall redogöra för utfallet av analysen?
Herr talman! Jag börjar med slutsatsen: DCA-avtalet stärker inte Sveriges säkerhet. Om riksdagen godtar DCA-avtalet begår vi säkerhetspolitisk harakiri i detta land. Avtalet syftar till att tillgodose USA:s militära intressen, inte Sveriges. Det framgår tydligt av skrivningarna i avtalet. Det står ingenting om vad USA ska göra för oss.
Sven Hirdman, före detta ambassadör i Ryssland, säger i en lång intervju i Swebb-tv att DCA-avtalet är förödmjukande för Sverige. Amerikanska styrkor och deras anhöriga ska få obehindrad tillgång till en lång rad militära anläggningar. Visst – USA kanske redovisar vad som ska tas in på baserna, men vi har ingen möjlighet eller rätt att kontrollera det. Vi ger upp den militära kontrollen över vårt territorium till ett land som har startat en lång rad anfallskrig, vilka jag återkommer till. Ett suveränt land borde väl i stället behålla kontrollen över sitt territorium och inte ge upp den på det sätt som DCA-avtalet stipulerar?
Herr talman! Vad får vi då tillbaka? Militär hjälp, säger statsrådet. Problemet är att vi inte har någon kontroll över den hjälpen, precis som Ukraina nu fått erfara att man inte har kontroll över utlovad hjälp från USA, vilket man vilseleddes att tro när man valde att inte fullfölja fredsöverenskommelsen med Ryssland i mars 2022. USA lovade att stötta hela vägen om man bara fortsatte att kriga: Ge inte upp – ni ska få allt stöd ni behöver, bara ni inte slutar kriga mot Ryssland! Så lät det den gången, och vi vet alla hur det går i kriget.
Om nu USA får obehindrad tillgång till baserna, som det står i avtalet, så kan väl inte Sverige också ha obehindrad tillgång till samma baser? Eller kan både USA och Sverige ha obehindrad tillgång till dem eller suverän kontroll över dessa – våra – stora landområden? Knappast!
Vi har använt vår suveränitet till att ge bort den. DCA-avtalet gör USA:s konflikt med Ryssland till vår, och Sverige kommer att dras in i ett eventuellt krig mellan USA och Ryssland. Ryssland får 17 nya anledningar att angripa Sverige. Självklart kommer denna militära uppladdning samtidigt att leda till ökade försvarssatsningar från rysk sida, vilket leder till ökade spänningar och krigshot i vårt närområde. Sverige riskerar att bli ett slagfält vid en upptrappad konflikt med Ryssland.
USA får kontroll främst över flygbaser, med en stark tendens åt norra Sverige. Det är inga små områden USA vill ha som uppmarschområde mot nordvästra Ryssland. Det är fem gånger Gotlands yta när det gäller Vidsel och två och en halv gånger Gotlands yta när det gäller Älvdalen. USA ges också möjlighet att agera utanför baserna om de finner att basernas säkerhet skulle kräva det.
Syftet med DCA-avtalet påstås vara att med USA stärka vår kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp. Frågan är då när Sverige blev ett kollektiv med USA, en kroniskt konfliktskapande nation som inte har försvarat amerikanskt territorium sedan andra världskriget men däremot har startat otaliga anfallskrig sedan andra världskriget, ofta mot försvarslösa länder, och dödat miljontals människor:
Vietnam 1965 – miljoner människor dog, mest civila.
Irak 1999 – första Gulfkriget.
Irak 2003 – andra Gulfkriget, som byggde på lögnen om massförstörelsevapen. Diktatorn ville sälja olja i euro i stället för dollar.
USA och Nato började oprovocerat terrorbomba Jugoslavien 1999. Man bombade då också den kinesiska ambassaden.
USA och försvarsalliansen Nato började kriget mot Syrien 2011, men redan 2006 planerade USA regimskifte i Syrien. USA ockuperar i dag Syriens oljefält.
Libyen planerade att sluta sälja sin olja i dollar. Nato terrorbombade Libyen urskillningslöst under sju månader 2011. USA ockuperar i dag en tredjedel av Libyen, där oljan finns.
USA och Saudiarabien påbörjade luftanfallet mot Jemen 2015. Striderna pågår fortfarande. Det kanske är olja man är ute efter även där.
Herr talman! Det verkar nästan som om Nato rent av blivit ett verktyg för USA:s aggressiva krigspolitik.
Herr talman! Det är jättebra att stärka vårt totalförsvar. Vi befinner oss i ett svårt läge. Men statsrådet ser tydligen inte det uppenbara: att detta avtal dramatiskt ökar Sveriges risk att dras in i ett kommande krig mot världens ledande kärnvapenmakt Ryssland.
Kriget i Ukraina visar att USA i dag saknar försvar mot flera ryska raketvapen som kan bära kärnladdningar. En försvarsallians med USA ger oss inget skydd mot ryska robotar.
Vid till exempel Natomötet i Bukarest 2008 motsatte sig Merkel och Sarkozy att Ukraina och Georgien skulle in i Nato. Varför? Jo, Merkel förklarade att Putin skulle se det som en krigsförklaring. Även militärstrategerna George Kennan, William Perry och Paul Nitze, rådgivare och högt uppsatta politiker i USA, sa samma sak i början på 1990-talet. Att utvidga Nato skulle leda till en katastrof. Det är exakt vad vi nu ser, och därav detta läge.
Då menar jag inte Sveriges Natomedlemskap, utan ambitionen att Ukraina ska med i Nato. USA och Europa pratar om kriget som ett i raden, men Ryssland ser hoten mot sitt territorium på grund av Natoutvidgningen som ett existentiellt hot. Det här har upprepats gång på gång sedan 2007.
Nu är det alltså våra söner och döttrar som står på tur att slaktas, det vill säga dö eller lemlästas på samma sätt som en halv miljon ukrainska soldater har offrats för rätten att utvidga Nato.
Varför är det så självklart för den svenska regeringen att Nato till varje pris ska kunna expandera ända in på ryska knuten även om priset är hundratusentals liv, där även svenska liv nu snart kan adderas till offerbrasan?
Återigen: Varför diskuteras till exempel inte det fredsfördrag som förhandlades fram under ledning av Israels dåvarande premiärminister Naftali Bennett bara en månad efter krigsutbrottet 2022? Avtalet hann aldrig skrivas under av Zelenskyj och Putin innan det plötsligt revs upp genom intervention från USA, med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som budbärare. Det hade i princip räckt med att Ukraina höll sig utanför Nato.
Hur hänger detta förresten ihop med Sveriges utrikesdeklaration, där man hävdar att Rysslands mål med kriget, precis om statsrådet här säger, är att återskapa ett imperium och med våld omkullkasta den europeiska säkerhetsordningen? Är inte försöket till fredsavtal i mars 2022 snarare ett bevis på motsatsen? Var är diplomatin och försöken till fredslösning?
Och hur var det nu med Minskavtalen som syftade till att förbättra situationen för den rysktalande befolkningen i östra Ukraina? Varför pratar vi inte om det? Med facit i hand: Hade det inte varit bättre om Minskavtalen efterlevdes? Då hade vi kanske sluppit detta helvete med så många förlorade liv. Finns det någon som ens bryr sig om dessa förlorade liv, eller är en försvarsindustri på högvarv viktigare?
Den samlade bedömningen av hoten mot Sveriges säkerhet som genomfördes i utredningar av FOI, Must och FRA, efter Rysslands invasion av östra Ukraina våren 2022, kom entydigt fram till att det inte förelåg något militärt hot mot Sverige.
Sedan dess har regeringens agerande ökat krigshotet så till den grad att ÖB nu deklarerat att krig på svenskt territorium är fullt möjligt och att det är dags för svenskar folket att ta i lite.
Övriga länder i Europa måste nu – genom diplomati – sträva efter att återskapa normala relationer med Ryssland, vårt grannland, och komma bort från den för Europa så destruktiva påverkan där USA och Nato nu till varje pris tycks vilja ha igång ett storkrig.
Europas ekonomi går baklänges. Vi går mot ett ödelagt Europa med risk för någonting ännu värre, ett globalt kärnvapenkrig med miljarder spillda människoliv. Till och med påven vädjar om fredsförhandlingar när han säger: När du ser att du är besegrad, att det inte går bra, måste du ha modet att förhandla.
Sedan intervjun spelades in har Turkiets president erbjudit sig att vara värd för ett möte mellan Ukraina och Ryssland för att få slut på kriget. Varför stöttar inte Sverige detta försök till fredsförhandlingar? Har Sverige helt lämnat sin tidigare befästa roll som fredsmäklare i världen?
Det finns i dag åtskilliga Natoländer som valt att inte blanda sig i Ukrainakriget, som i slutändan är en konflikt mellan USA och Ryssland där ingen tänker på Ukraina.
Herr talman! Rysslands krig i Ukraina är oförlåtligt. Det här handlar om vår säkerhet.
Jacques Baud, Natorådgivare och överste i den schweiziska armén skriver i sin bok Operation Z: en analys av Ukrainakriget och dess orsaker på sidan 33: “Det är lustigt att Sverige och Finland inte tycks ha förstått att just de, i händelse av krig, kan bli de första att angripas med kärnvapen, i förebyggande syfte.”
En lång rad experter från många olika länder delar i dag denna bild. Statsrådet kanske följer professor Jeffrey Sachs, bland annat känd som specialistrådgivare för FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon fram till 2006. Statsrådet kanske också följer John Mearsheimer, en mycket känd professor i statsvetenskap från universitetet i Chicago, eller varför inte Ray McGovern, före detta CIA-analytiker i USA.
Det finns väldigt många experter, inte minst från USA, som anser att kriget i Ukraina har provocerats fram under en två decennier lång Natoutvidgning och EU-utvidgning. Vi är nu i ett extremt farligt läge eftersom Ryssland helt enkelt inte accepterar Nato med risk för kärnvapen nära sin 200 mil långa landgräns mot Ukraina, på samma sätt som USA inte accepterade kärnvapen på Kuba på 60-talet. Det är samma sak som om Kina skulle placera kärnvapen i Kanada eller Mexiko, för den delen. Ryssland har gjort klart att man ser detta som ett existentiellt hot mot landet – oavsett vad vi tycker.
Sveriges regering har nu, uppbackad av medierna, under två års tid okritiskt förmedlat den amerikanska synen på kriget i Ukraina med en starkt förenklad och fullständigt historielös bild. Viktig information har undanhållits svenska folket. Det är så man har skrämt allmänheten med fienden i öst för att till och med kunna motivera utländsk makt på svenskt territorium.
Om man har läst gymnasiets historia om alliansbyggandet och provokationerna inför första världskrigets utbrott borde man faktiskt förstå att Sveriges provocerande agerande kan vara förödande för Sverige. Att låta USA ha tillgång till svenska militära anläggningar är provocerande. Det borde faktiskt även försvarsministern ha vett att förstå.
Prenumerera på artikar – skriv din e-post: