BELGISKA LÄKARE OCH VÅRDPERSONAL IFRÅGASÄTTER COVID-19 HANTERINGEN

Begreppet hälsa

1948 definierade WHO hälsa enligt följande: ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller annan fysisk försämring”. Hälsa är därför ett brett begrepp som går utöver det fysiska och också relaterar till individens psykiska och sociala välbefinnande. De nuvarande globala åtgärder som vidtagits för att bekämpa SARS-CoV-2 bryter i stor utsträckning mot denna syn på hälsa och mänskliga rättigheter. Åtgärderna inkluderar obligatorisk bärning av en mask (även utomhus och under sportaktiviteter, och i vissa kommuner även när det inte finns andra människor i närheten), fysisk avstånd, social isolering, obligatorisk karantän för vissa grupper och hygienåtgärder. I början av pandemin var åtgärderna begripliga och stöddes allmänt, även om det fanns skillnader i genomförandet i länderna omkring oss. WHO förutspådde ursprungligen en pandemi som skulle kräva 3,4% offer, med andra ord miljoner dödsfall. Detta ledde till en global larmsituation, som man aldrig sett i mänsklighetens historia: ”plana ut kurvan” representerades av en lockdown som stängde av hela samhället och ekonomin och satte friska människor i karantän. Social distansering blev den nya normen i väntan på ett räddningsvaccin.

Fakta om covid-19

Utvecklingen av covid-19 följde loppet av en normal infektionsvåg som liknar en influensasäsong. Varje år ser vi en blandning av influensavirus som följer kurvan: först rhinovirus, sedan influensa A- och B-virus, följt av coronavirus. Det finns inget annat än vad vi normalt ser. Användningen av det icke-specifika PCR-testet ger många falska positiva utslag. Denna test skyndades igenom med ett akutförfarande och testades aldrig på allvar. Utvecklaren av testen varnade uttryckligen för att detta test var avsett för forskning och inte för diagnostik. Eventuell kontaminering (smitning), t. ex. av andra virus, skräp från gamla virusgenom, kan leda till falska positiva effekter. Testet mäter inte hur många virus som finns i provet. En riktig virusinfektion betyder en massiv förekomst av virus, den så kallade virusbelastningen. Om någon testar positivt betyder det inte att personen faktiskt är kliniskt infekterad, är sjuk eller kommer att bli sjuk. Eftersom ett positivt PCR-test inte automatiskt indikerar aktiv infektion eller smittsamhet, motiverar detta inte de sociala åtgärder som vidtagits, som enbart baseras på dessa tester.

Lockdown.

Om vi ??jämför infektionsvågor i länder med strikt låsningspolitik med länder som inte införde lockdown (Sverige, Island …) ser vi liknande kurvor. Så det finns ingen koppling mellan den införda lockdown och infektionsförloppet. Lockdown har inte lett till en lägre dödlighet. Om vi ??tittar på tillämpningsdatumet för de införda lockdowns ser vi att lockdowns var inställda efter att toppen redan var över och antalet fall minskade. Nedgången var därför inte resultatet av de vidtagna åtgärderna.

Vårt immunsystem

I tusentals år har människokroppen dagligen utsatts för fukt och droppar som innehåller smittsamma mikroorganismer (virus, bakterier och svampar). Inträngling av dessa mikroorganismer förhindras av en avancerad försvarsmekanism – immunsystemet. Ett starkt immunsystem är beroende av normal daglig exponering för dessa mikrobiella influenser. Endast personer med ett svagt eller felaktigt immunförsvar bör skyddas av omfattande hygien eller social distansering. Influensa kommer att dyka upp igen under hösten (i kombination med covid-19) och en eventuell minskning av naturlig motståndskraft kan leda till ytterligare dödsfall.

Vårt immunsystem består av två delar: ett medfött, ospecifikt immunsystem och ett adaptivt immunsystem. Det ospecifika immunsystemet bildar en första barriär: hud, saliv, magsaft, tarmslem, vibrerande hårceller, kommensflora, … och förhindrar bindning av mikroorganismer till vävnad. Om mikroorganismer kommer in i kroppen kan makrofager (särskilda vita blodkroppar) orsaka att mikroorganismerna kapslas in och förstörs.
Det adaptiva immunsystemet består av slemhinneimmunitet (IgA-antikroppar, huvudsakligen producerade av celler i tarmarna och lungepitel), cellulär immunitet (T-cellaktivering), som kan genereras i kontakt med främmande ämnen eller mikroorganismer, och humoral immunitet (IgM och IgG-antikroppar producerade av B-cellerna). Ny forskning visar att båda systemen är mycket intrasslade.

Det verkar som att de flesta redan har en medfödd eller allmän immunitet mot t.ex. influensa och andra virus. Detta bekräftas av fynden på kryssningsfartyget Diamond Princess, som sattes i karantän på grund av några få passagerare som dog av Covid-19. De flesta av passagerarna var äldre och befann sig i en idealisk situation för överföring på fartyget. 75% verkade dock inte vara infekterade. Så även i denna högriskgrupp är majoriteten resistenta mot viruset. En studie i tidskriften Cell visar att de flesta människor neutraliserar koronaviruset genom slemhinnor (IgA) och cellulär immunitet (T-celler), medan de upplever få eller inga symtom. De flesta människor har därför redan en medfödd immunitet eftersom de redan varIt i kontakt med varianter av samma virus.

Antikroppsbildningen (IgM och IgG) av B-celler upptar endast en relativt liten del av vårt immunsystem. Detta kan förklara varför det med en antikroppsprocent på 5-10% kan finnas en gruppimmunitet ändå. Effekten av vacciner bedöms exakt utifrån om vi har dessa antikroppar eller inte. Detta är en felaktig framställning. De flesta som testar positivt (PCR) har inga symtom. Deras immunförsvar är tillräckligt starkt. Att stärka den naturliga immuniteten är ett mycket mer logiskt tillvägagångssätt. Förebyggande är en viktig, otillräckligt markerad pelare: hälsosam, fullfjädrad näring, motion i frisk luft, utan mask, stressreducering och goda känslomässiga och sociala kontakter.

Konsekvenser av social isolering på fysisk och mental hälsa

Social isolering och ekonomisk skada ledde till en ökning av depression, ångest, självmord, våld inom familjen och barnmisshandel. Studier har visat att ju mer sociala och emotionella åtaganden människor har, desto mer motståndskraftiga är de mot virus. Det är mycket mer troligt att isolering och karantän får dödliga konsekvenser. Isolationsåtgärderna har också lett till fysisk inaktivitet hos många äldre på grund av att de tvingas stanna inomhus. Tillräcklig träning har dock en positiv effekt på kognitiv funktion, minskar depression och ångest och förbättrar fysisk hälsa, energinivåer, välbefinnande och i allmänhet livskvalitet. Rädsla, ihållande stress och ensamhet orsakad av social distansering har ett bevisat negativt inflytande på psykologisk och allmän hälsa.

Ett mycket smittsamt virus med miljontals dödsfall utan någon behandling?

Dödligheten visade sig vara många gånger lägre än väntat och nära den för en normal säsongsinfluensa (0,2%). Antalet registrerade dödsfall i corona fortsätter att överskattas. Det finns en skillnad mellan död av corona och död med corona. Människor är ofta bärare av flera virus och potentiellt patogena bakterier samtidigt. Med hänsyn till det faktum att de flesta som utvecklade allvarliga symtom led av ytterligare sjukdomar, kan man inte bara dra slutsatsen att koronainfektionen var dödsorsaken. Detta togs oftast inte med i statistiken. De mest utsatta grupperna och de allra flesta avlidna patienter var 80 år eller äldre. Majoriteten (70%) av de avlidne, yngre än 70 år, hade en underliggande sjukdom, såsom hjärt-kärlsjukdom, diabetes mellitus, kronisk lungsjukdom eller fetma. De allra flesta infekterade personer (> 98%) blev inte eller knappt sjuka eller återhämtade sig spontant.

Under tiden finns det en prisvärd, säker och effektiv terapi tillgänglig för dem som uppvisar allvarliga symtom på sjukdomar i form av HCQ (hydroxiklorokin), zink och azitromycin. Snabb applicering av denna terapi leder till återhämtning och förhindrar ofta sjukhusvistelse. Nästan ingen avled med denna behandling. Denna effektiva terapi har bekräftats av den kliniska erfarenheten från kollegor i fält med imponerande resultat. Detta står i motsats till den teoretiska kritiken (otillräcklig underbyggnad av dubbelblinda studier) som i vissa länder till och med har lett till ett förbud mot denna terapi. En metaanalys i The Lancet, som inte kunde visa en effekt av HCQ, drogs tillbaka. De primära datakällorna som används visade sig vara opålitliga och 2 av 3 författare var i intressekonflikt. De flesta riktlinjer baserade på denna studie förblev dock oförändrade …

Vi har allvarliga frågor om denna situation.

I USA förenades en grupp läkare på fältet, som dagligen ser patienter, i “America’s Frontline Doctors” och gav en presskonferens som har följts miljontals gånger. Franska prof Didier Raoult från Institut d’Infectiologie de Marseille (IHU) presenterade också denna lovande kombinationsterapi redan i april. Den holländska läkaren Rob Elens, som botade många patienter i sin praktik med HCQ och zink, uppmanade kollegor i en framställning om behandlingsfrihet. Det definitiva beviset kommer från den epidemiologiska uppföljningen i Schweiz: dödlighet jämfört med och utan denna terapi. Från de oroande mediebilderna av ARDS (akut respiratoriskt nödsyndrom) där människor kvävdes och fick artificiell andning i ångest vet vi nu att detta orsakades av ett överdrivet immunsvar med intravaskulär koagulation i lungblodkärlen. Administrering av blodförtunnande medel och dexametason och undvikande av konstgjord ventilation, som visade sig orsaka ytterligare skador på lungvävnaden, innebär att även denna fruktade komplikation praktiskt taget inte är dödlig längre. Det är därför inte ett mördervirus utan ett tillstånd som kan behandlas väl.

Spridning

Spridning sker genom droppinfektion (endast för patienter som hostar eller nyser) och aerosoler i slutna, icke ventilerade rum. Förorening är därför inte möjlig utomhus. Kontaktspårning och epidemiologiska studier visar att friska människor (eller positivt testade asymptomatiska bärare) nästan inte kan överföra viruset. Friska människor riskerar därför inte varandra. Allt detta ifrågasätter allvarligt hela politiken för social distansering och obligatoriska munmasker för friska människor – det finns ingen vetenskaplig grund för detta.

Munskydd

Munskydd hör hemma i sammanhang där kontakter med beprövade riskgrupper eller personer med övre luftvägsbesvär äger rum och i ett medicinskt sammanhang / vårdhem. De minskar risken för droppinfektion vid nysning eller hosta. Munskydd hos friska individer är ineffektiva mot spridningen av virusinfektioner. Att ha på sig en mask är inte utan biverkningar. Syrebrist (huvudvärk, illamående, trötthet, koncentrationsförlust) uppträder ganska snabbt, en effekt som liknar höjdsjuka. Varje dag ser vi nu patienter som klagar på huvudvärk, sinusproblem, andningsbesvär och hyperventilation på grund av att ha på sig masker. Dessutom leder den ackumulerade koldioxid till en toxisk försurning av organismen som påverkar vår immunitet. Vissa experter varnar till och med för ökad överföring av viruset i händelse av olämplig användning av masken.Vår arbetskod (Codex 6) avser ett CO2-innehåll (ventilation på arbetsplatser) på 900 ppm, maximalt 1200 ppm under speciella omständigheter. Efter att ha använt ett munskydd i en minut överskrids denna toxiska gräns avsevärt till värden som är tre till fyra gånger högre än dessa maxvärden. Den som bär en munskydd befinner sig därför i ett extremt dåligt utrymme.

En andra coronavåg?

En andra våg diskuteras nu med ytterligare en åtstramning av åtgärderna som ett resultat. En närmare granskning av Sciensanos siffror visar dock att även om antalet infektioner har ökat sedan mitten av juli så fanns det ingen ökning av sjukhusinläggningar eller dödsfall vid den tiden. Det är därför inte en andra koronavåg utan en så kallad “fallkemi” på grund av ett ökat antal tester. Dessutom är de allra flesta offren fortfarande i befolkningsgruppen> 75 år. Detta indikerar att andelen åtgärder som vidtas i förhållande till den arbetande befolkningen och unga är oproportionerliga i förhållande till de avsedda målen. De allra flesta av de positivt testade ”infekterade” personerna är i den aktiva befolkningens åldersgrupp, som inte utvecklar några eller bara begränsade symtom på grund av ett välfungerande immunsystem. Så ingenting har förändrats – toppen är förbi.

Den hippokratiska eden

Som läkare tog vi den hippokratiska ed: “Jag kommer framför allt att ta hand om mina patienter, främja deras hälsa och lindra deras lidande”. “Jag kommer att informera mina patienter korrekt.” “Även under press kommer jag inte att använda min medicinska kunskap för metoder som strider mot mänskligheten.” De nuvarande åtgärderna tvingar oss att agera mot ”Primum non nocere”, som varje läkare och hälso- och sjukvårdspersonal antar, undermineras också av de nuvarande åtgärderna och av utsikterna till ett eventuellt införande av ett generaliserat vaccin, som inte är föremål för omfattande tidigare tester.

Vaccin

Undersökningsstudier om influensavaccinationer visar att vi på tio år bara har lyckats tre gånger med att utveckla ett vaccin med en effektivitetsgrad på mer än 50%. Att vaccinera våra äldre verkar vara ineffektivt. Över 75 år är effekten nästan obefintlig. På grund av den kontinuerliga naturliga mutationen av virus, som vi också ser varje år när det gäller influensaviruset, är ett vaccin högst en tillfällig lösning som kräver nya vacciner varje gång efteråt. Ett obeprövat vaccin, som genomförs genom ett nödförfarande och för vilket tillverkarna redan har fått laglig skydd mot eventuell skada, väcker allvarliga frågor. Vi vill inte använda våra patienter som marsvin. På global skala förväntas 700 000 fall av skada eller dödsfall till följd av vaccinet. Om 95% av människor upplever Covid-19 praktiskt taget symptomfri är risken för exponering för ett nytt obeprövat vaccin oansvarigt.

Mediernas roll och den officiella kommunikationsplanen

Under de senaste månaderna verkade tidnings-, radio- och TV-tillverkare stå nästan okritiskt bakom expertpanelen och regeringen, där det är just pressen som borde vara kritisk och förhindra ensidig statlig kommunikation. Detta har lett till en offentlig kommunikation i våra nyhetsmedier, som var mer som propaganda än objektiv rapportering. Enligt vår mening är det journalistikens uppgift att ta med nyheter så objektivt och neutralt som möjligt, som syftar till att hitta sanningen och kritiskt kontrollera makten, med avvikande experter som också ges ett forum för att uttrycka sig. Denna uppfattning stöds av de journalistiska etiska reglerna
Den officiella berättelsen att en lockdown var nödvändig, att detta var den enda möjliga lösningen, och att alla stod bakom denna lockdown, gjorde det svårt för människor med en annan syn, liksom experter, att uttrycka en annan åsikt. Alternativa åsikter ignorerades eller förlöjligades. Vi har inte sett öppna debatter i media där olika åsikter kan uttryckas.

Vi blev också förvånade över de många videoklippen och artiklarna från många vetenskapliga experter och myndigheter, som fortfarande tas bort från sociala medier. Vi anser att detta inte passar in i en fri, demokratisk konstitutionell stat, desto mer eftersom det leder till tunnelsyn. Denna politik har också en förlamande effekt och matar rädsla och oro i samhället. I detta sammanhang förkastar vi avsikten med censur av dissidenter i Europeiska unionen!

Det sätt på vilket Covid-19 har beskrivits av politiker och media har inte heller gjort något bra för situationen. Krigsvillkor var populära och krigsliknande språk saknades inte. Det har ofta nämnts ett “krig” med en “osynlig fiende” som måste “besegras”. Användningen i media av fraser som ”vårdhjältar i frontlinjen” och ”coronafara” har ytterligare drivit rädslan, liksom tanken att vi globalt har att göra med ett ”mördarvirus”.
Det obevekliga bombardemanget med siffror, som släpptes lös på befolkningen dag efter dag, timme efter timme, utan att tolka dessa siffror, utan att jämföra dem med influensadöd i andra år, utan att jämföra dem med dödsfall av andra orsaker, haorsakat en verklig psykos av rädsla i befolkningen. Detta är ingen information, det här är manipulation. Vi beklagar WHO: s roll i detta, som har krävt att den infodemiska (dvs. alla avvikande åsikter från den officiella diskursen, inklusive av experter med olika åsikter) tystas av en oöverträffad mediecensur. Vi uppmanar pressen media att ta sitt ansvar här! Vi kräver en öppen debatt där alla experter hörs.

Krisrätt mot mänskliga rättigheter

Den allmänna principen om god samhällsstyrning kräver att proportionaliteten i regeringsbeslut vägs upp mot bakgrund av de högre rättsliga standarderna: varje ingripande från regeringen måste uppfylla de grundläggande rättigheter som skyddas i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Inblandning från offentliga myndigheter är endast tillåtet i krissituationer. Med andra ord måste diskretionära beslut stå i proportion till en absolut nödvändighet. De åtgärder som för närvarande vidtas rör inblandning i utövandet av bland annat rätten till respekt för privat- och familjeliv, tankefrihet, samvete och religion, yttrandefrihet och församlings- och föreningsfrihet, rätten till utbildning etc. och måste därför följa de grundläggande rättigheter som skyddas av Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (EMK).

I enlighet med artikel 8.2 i Europakonventionen är till exempel störningar i rätten till privatliv och familjeliv endast tillåtna om åtgärderna är nödvändiga för att säkerställa nationell säkerhet, allmän säkerhet och landets ekonomiska välbefinnande, skyddet av allmän ordning och förebyggande av brott, skyddet av hälsan eller skyddet av andras rättigheter och friheter, måste den lagstiftningstext som ingripandet bygger på vara tillräckligt tydlig, förutsebar och proportionell mot de eftersträvade målen. Den förutspådda pandemin om miljoner dödsfall tycktes svara på dessa krisförhållanden, vilket ledde till inrättandet av en krisregering. Nu när de objektiva fakta visar något helt annat är villkoret för oförmåga att agera på annat sätt (ingen tid att utvärdera grundligt om det finns en nödsituation) inte längre på plats. Covid-19 är inte ett förkylningsvirus, utan ett väl behandlingsbart tillstånd med en dödlighet jämförbar med säsongsinfluensan. Med andra ord finns det inte längre ett oöverstigligt hinder för folkhälsan.

Stora skador orsakade av nuvarande policy

En öppen diskussion om corona innebär att vi, utöver koronapatienters levnadsår, också måste ta hänsyn till andra faktorer som påverkar hälsan hos hela befolkningen. Dessa inkluderar skador inom det psykosociala området (ökad depression, ångest, självmord, våld inom familjen och barnmisshandel) och ekonomisk skada. Vi tycker att det är chockerande att regeringen åberopar hälsa som en anledning till nödlagen. Vi ifrågasätter legitimiteten hos de nuvarande rådgivande experterna, som möts bakom stängda dörrar. Vi efterlyser en fördjupad granskning av WHO: s roll och det eventuella inflytandet av intressekonflikter i denna organisation. Det var också kärnan i kampen mot den “infodemiska”, det vill säga den systematiska censuren för alla avvikande åsikter i media. Detta är oacceptabelt för en demokratisk stat som styrs av rättsstat.

Vi uppmärksammar och kräver en öppen diskussion där vårdgivare kan och vågar tala ut.