Mars 2017
DONERA VIA SWISH: 076-9387471.
Pia Hellertz serie om Agenda 2030 fortsätter.
Mål 7 – Säkerställa tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för all.
UTFASANDET AV FOSSILA BRÄNSLEN
Fossila bränslen ska fasas ut på grund av ”utsläppen av växthusgaser” och ”utarmning av naturresurser”. Istället ska ”global tillgång till modern och förnybar energi” utvecklas. Det ska dessutom vara ”ekonomiskt överkomliga, tillförlitliga och moderna energitjänster”. Naturligtvis ska den ”förnybara” energin ökas. Man talar inte i texten i Agenda 2030 om sol, vind eller vatten. Inte heller talar man om kärnkraft. Naturligtvis nämner man inte heller den fria energi som universalgeniet Nikola Tesla menade finns överallt i universum och som vissa menar är framtidens energi. Kritikerna menar att man på olika sätt bestraffar användandet av kol, gas och olja. Samtidigt misslyckas de “gröna” energisubventionerna. Vindkraftverken går i konkurs. Solen skiner inte alltid. I skrivande stund (augusti 2016) pågår en debatt mellan ”experter” och experter. I en replik av civilingenjören Sivert Göthlin, tidigare ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet, säger han:
– Författarna saknar de mest elementära kunskaper om elförsörjningens krav. . . Förbrukningen är som störst en kall vinterdag i december-januari. Toppen nås på
morgonen före klockan 9 eller efter klockan 15 på eftermiddagen. Vid båda tillfällena är det mörkt och solceller ger garanterat noll oberoende av hur mycket som byggs ut.
Han vet att medborgarna förväntar sig att lampan ska lysa varje gång man trycker på knappen, inte bara ibland. Sture Åström, Klimatsans, menar att solceller är helt värdelösa som ersättning för kärnkraft. Enda alternativet är vindkraft. Det allt överskuggande problemet är då: Varifrån kommer elen vid vindstilla?
SMARTA MÄTARE
För mig som var aktiv i Nej till kärnkraft-rörelsen på 80-talet är energidebatten svår att ta ställning i. En del källor menar att ”Teslaenergin”, den fria energin, redan finns att tillgå, men eftersom det inte går att ta patent på den fria energin, så är ingen intresserad av att släppa fram den. Ännu…! Ett ämne som flera kritiker av Agenda 21 och Agenda 2030 tar upp är införandet av det ”smarta elnätet” med ”smarta mätare”. Dessa innebär att ”elgubbarna” inte längre behöver åka ut och läsa av alla elmätare, utan de kan läsas av centralt. Det handlar också om möjligheter att minska energianvändningen rent generellt. För att hålla koll på detta införs ”Smart meters” överallt. Hus- och fastighetsägare, företag och myndigheter är tvungna att installera ”smarta mätare”, för att möjliggöra central kontroll över användningen. Detta gäller även kontroll över användningen av vatten. Man lär kunna stänga av både el och vatten centralt via dessa smarta mätare om mätaren visar att man använder för mycket vatten. George Orwells ”Storebror” blir större och större och ser mer och mer…
SKADLIG STRÅLNING FRÅN WI-FI
Kritikerna menar att man kommer att fastställa energiförbrukningskvoter för varje människa och börja straffa eller kriminalisera “livsstilsbeslut” som överskrider de gränser för användningen av energi som fastställts av regeringar. Det innebär att man inleder en total övervakning av individer för att spåra och beräkna deras energiförbrukning som ett led i den totala kontroll globalisterna successivt smyger på oss. I USA är kritiken mot de smarta elmätarna mycket stark bland medborgarna. Dessutom innebär de en elektromagnetisk strålning som gör människor sjuka, tillsammans med övrig elektromagnetisk strålning från WiFi-system, mobiltelefoner, antenner och master. Elöverkänslighet erkänns fortfarande inte som en sjukdom eller ett funktionshinder. Läkare och psykologer kallar det för en psykosomatisk åkomma. Jag har nyligen läst två mycket skrämmande och tänkvärda böcker, Örjan Hallbergs Innan bubblan brister (2015) och Mona Nilssons Mobiltelefonins hälsorisker – Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal.
Den forskning de redovisar presenterar ett gigantiskt hälsoproblem, som vi ännu inte har förstått – och som mobilindustrin naturligtvis inte vill att vi ska bli medvetna om. Den fortsatta granskningen kommer i nästa nummer av DSM. Jag vill bara avsluta denna gång med att säga att dessa studier hjälpt mig att se på det som händer i kommunen, i Sverige och i världen med nya ögon.