26/6 – 2016
Den 23 juni 2016 kommer att gå till historien. Det var detta datum som England röstade för att lämna EU.
Jag själv hade svårt att sova den natten det var val i England så jag slog på Sky News och följde Englands referendum. Den engelska kommentatorn malde på om förloppet. Personer intervjuades och valresultatet uppdaterades allteftersom. Jag kan erkänna att det var med stor likgiltighet som jag följde detta val eftersom jag aldrig att England skulle rösta för att lämna EU. Omröstningen svängde fram och tillbaks, ibland ledde Bremain och ibland ledde Brexit. Jag satt med oro och tittade på medans globalisterna höll på att vinna.
BREXIT DROG IFRÅN
Mot småtimmarna så började Brexit att sakta men säkert att dra ifrån Bremain. Men jag tänkte “aldrig i livet att de kan slå Bremain”. De stora fienderna mot Brexit var Skottland, Nordirland och London. I dessa områden fanns det starka krafter för att England skulle stanna i EU. Sedan fortsatte Brexit att dra ifrån sakta men säkert och jag var tvungen att nypa mig i armen. Jag hade en pessimistisk attityd så jag inte skulle bli besviken vid en förlust. Sedan när jag förstod att Brexit var ett faktum höll jag nästan på att svimma. England hade röstat för att lämna EU. Jag insåg givetvis att detta var stort, det var RIKTIGT stort. I princip så hade England givit hela etablissemanget en snyting, och det var inte vilken snyting som helst – det var en RÅSOP.
det var en enormt skön skänsla. Det kändes som om jag kunde andas ut. Det var en positiv Jan som gick till jobbet den morgonen.
Resultatet i omröstningen blev 51,9 procent till lämna-sidan och således 48,1 till stanna-sidan. Det var med andra ord oerhört jämnt. Tittar man sedan på resultatet så var Skottland och Nordirland STARKA anhängare av EU. Dvs. i dessa områden så röstades det för Bremain och nästan ingenting för Brexit. Medans det i England var lite tvärtom. Gud vad nära det var att Skottland och Nordirland sjabblade sönder det hela.
Hjälten Nigel Farage för EU-kritiska partiet UKIP (United Kingdom Independence Party) ville att den 23 juni skulle kallas independence day. Det lustiga var också att Nigel Farage själv sade under själva rösträknandet att han trodde att det skulle bli Bremain. Jag misstänker att han blev positivt överraskad :). En annan stor hjälte är givetvis Toriespolitikern Boris Johnson. Boris Johnson är Londons borgmästare och en populär person i England. Boris ställde sig på lämna-sidan och arbetade hårt för att England skulle lämna EU.
Kanske den största hjälten av dem alla är David Cameron. Det var faktiskt David Cameron som såg till att det blev en omröstning överhuvudtaget. Det paradoxala är givetvis att David Cameron inte fick det resultat han trodde sig skulle få – nämligen Bremain. Jag såg talet när David Cameron deklarerade att han slutar som premiärminister för England. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite rörd.
ATTACKER FRÅN BREMAIN
En annan sak som kommer att ske är givetvis att globalisterna och etablissemanget kommer att slå tillbaks. Det kommer inte att vara vackra tongångar och man kommer att få höra mycket dynga. Som tur är så finns det en avstängningsknapp på tv:n: Jag misstänker att jag kommer att använda den knappen flitigt den närmsta tiden 🙂
Nedanstående video är David Camerons tal där han förkunnar sin uppsägningar som premiärminister och samtidigt bekräftar valresultatet.
https://en.wikipedia.org/wiki/United_Kingdom_withdrawal_from_the_European_Union
