DTP är vaccin mot difteri, tetanus och pertussis (svalginfektion, stelkramp och kikhosta). I dokumentären berättar Rolf Hazlehurst hur hans son Yates Hazlehurst fick en allvarlig reaktion sex månader efter sitt DTP vaccin. Yates hade öroninvägsinfektion och fick penicillin för detta. Doktorn tyckte att Yates även borde ta sitt DTP vaccin i samband med detta. Efter den vaccineringen utvecklade Yates autism.
Barabara Lou Fisher’s son upplevde konvulsioner och blev medvetslös några timmar efter att ha fått DTP vaccinet. Han ådrog sig en hjärnskada och fick gå i specialklass. På 80-talet såg Fisher dokumentären ‘DTP – Vaccine Roulette’. Dokumentären visade de reaktioner som kunde uppstå i och med vaccineringen mot DTP och Fisher insåg att det var precis samma reaktioner som hennes son hade fått den dagen.
POLIO VACCINET
På 1950-talet arbetade Bernice Eddy på NIH (National Institute of Health). Eddy provade olika vacciner mot polio på apor och fann att på grund av de slapphänta metoderna så skapades det elakartade viruspartiklar i vaccinet vilket resulterade i att flertalet apor blev paralyserade. Hennes överordnade ignorerade hennes rapport. 200 000 amerikanska barn gavs detta poliovaccin, 40 000 av dessa fick polio, 200 blev paralyserade och 10 dog. Författaren Patrick Tierney menar att det var en självskapad polioepidemi.
Man kom även fram till att barn som var vaccinerade mot polio kunde sprida polio. Detta resulterade i att 113 personer blev paralyserade och 5 dog på grund av att de hade kommit i kontakt med poliovaccinerade barn. Detta faktum skapade panik hos CDC och NIH och de stoppade vaccineringen mot polio. CDC/NIH kände till att två andra vaccintillverkare av poliovaccin hade levande poliovirus i deras vaccin men det beslutades på hög nivå att man inte skulle medge detta för amerikanarna eftersom det skulle kunna innebära att amerikanarna förlorade tilltron till vaccin.
På 60-talet upptäckte Eddy att alla poliovaccin innehåll simian virus. Ett farligt variant av detta virus var SV40 som hade skapat cancertumörer hos försöksråttor. Mellan 1955 till 1963 vaccinerades över 98 miljoner amerikaner med detta vaccin.
SVININFLUENSAN 1976
År 1976 rekommenderade CDC vaccinering mot svininfluensan. Vaccinet hette X53-a och det genomgick inga fälttester utan det blev hastigt skapat och sedan ut på marknaden. Försäkringsbolagen vägrade skriva under avtal gällande ansvar i händelse av biverkningar. Läkemedelsindustrin sade till USA:s regering att om de inte tar ansvaret för eventuella biverkningar så skulle de inte distribuera vaccinet. Amerikanska kongressen gick med på detta år 1976 och President Ford skrev under The Svine Flu Act. Efteråt visade det sig att det inte fanns någon Svininfluensaepidemi. Viruset i fråga hade inget med viruset från 1918 att göra.
Några månader efter att folk hade fått X53-a så hade ett dussintal dött kort efter vaccineringen. Många blev paralyserade och fick sjukdomen Guillian-Barré Syndrome. Dr. Michael Hattwick på CDC hade informerat sina chefer att det fanns risk för neurologiska skador i samband med X53-a men hans chefer ignorerade hans varningar. Direktören för CDC, David Sencer, nekade till att han fått kännedom om eventuellt skadliga biverkningar av X53-a. I december 1976 stoppade man vaccineringen för svininfluensan på grund av dess bieffekter. 582 personer blev paralyserade och 58 stycken dog.
Video ovan: Andrew Wakefiled blir intervjuad av Brian Rose (London Real) om hans dokumentär 1986: The Act
Du kan hyra dokumentären här.
